(Det här skulle ha publicerats redan i förmiddags. Det höll dock in min mobiltelefon med om, som bestämde sig för att krångla så pass att det inte gick då. Jag publicerar inlägget som live ändå eftersom det var min ursprungliga tanke och för att jag faktiskt skrev ihop inlägget på plats (och för att det låter snyggt). Men nu vet ni alltså hur det egentligen ligger till.)
I fyra dagar har vår kyrka varit fullproppad med människor som fått ta emot undervisning och inspiration från världsevangelisten och bönekvinnan Suzette Hattingh. Det har varit både teoretiskt och pratktiskt, precis vad jag kände att jag behöver höra. Det har varit ett rent privilegium att få lyssna till. Nu är vi väl rustade för nästa utmaning som vi ska ägna hela den här sommaren åt. Men mer om det en annan gång.
Idag blev 11 st personer helade på plats! All ära till Gud!
Pingstaftonen är här. Jag hoppas att ni har bokat in Jesusmanifestationen senare i eftermiddag. Det finns många saker jag älskar med Jesusmanifestationen. Jag älskar att hela Sveriges kristenhet går tillsammans för att visa för hela landet vem vi tror på. Den här dagen spelar det ingen roll vilket samfund du tillhör. Den här dagen ser vi bortom allt som skiljer oss åt och samlas kring det som är viktigast: vår gemensamma övertygelse att Jesus Kristus är Herre! Ett starkt vittnesbörd om att när allt kommer omkring så är det tron på Jesus som är avgörande.
Jag älskar att det kommer stora bussar med människor från olika delar av landet. Vilket engagemang. Vilken övertygelse.
Jag älskar att profan media skakats om ordentligt i sina grundvalar tack vare Jesusmanifestationen. År 2008 hade vi vår första manifestation. Trots att den ägde rum mitt i centrala Stockholm, trots att det var över 12,000 kristna som samlades och trots att det var första gången på över femtio år som något liknande hände i Sverige - så var det i princip ingen profan media som rapporterade om det. Så får det inte gå till. En sådan stor och viktig händelse får inte gå ouppmärksammat förbi. Det fick profan media lära sig den hårda vägen genom all den kritik de fick ta emot för att inte ha uppmärksammat manifestationen. Ett misstag som flera av dem sett till att åtgärda de följande åren. Märker ni vilken avgörande skillnad vi gör för vårt älskade land när så väl högkyrkliga katolikersom karismatiska mc-klubbar väljer att gå tillsammans för att prisa vår Gud.
Jag älskar att knäbörja mitt i en vårblommande huvudstad tillsammans med tusentals av mina kristna syskon, förenade i vår kärlek till Gud och Sverige. Vilken gemenskap. Vilken överlåtelse.
Jag älskar nedräkningen på manifestationens hemsida. Vilken spänningshöjare. Idag får vi äntligen vara med om det här stora miraklet ännu en gång. Se nu till att du inte missar en av årets största händelser.
Bönen är i full gång och om minder än en timme är det Suzette Hattingh som intar scenen! Är ni lika laddade som jag? För dig som har oturen att inte kunna närvara på plats vill jag tipsa om möjligheten att följa oss på avstånd. Klicka här för att komma till helgens livestream. Varsågod att dela välsignelsen tillsammans med oss ♥
Kvällen har spenderats hemma i soffan under en varm filt. Med en kopp te i handen och en påse ostbågar på bordet så har jag och föräldrarna följt kvartsfinalen i ishockey-vm. Just som jag skriver detta är det riktigt spännande. Sverige ska just skjuta sista straffen. Och... där blev det förlängningsstraffar. Sverige sätter sin. Kanada missar - och vi är i semifinal! Jag tycker att vi ska vara riktigt stolta över att vi slog ett så bra lag som Kanada. Tvärtemot allas förväntningar. Vågar vi hoppas på två svenska segrar den här helgen? Jag tänker så klart på ishockey-vm och Eurovision Song Contest. Båda två spelas på vår hemmaplan. Det kan bara vara till vår fördel, eller hur? Det tror jag.
Alltså, för att sammanfatta. Det här innebär att Sverige bjuder på Suzette Hattinghs besök, Jesusmanifestationen, final i Eurovision Song Contest, semifinal i ishockey-vm och (om vi vågar hoppas på det) kvartsfinal och final efter det - alltihop på en och samma pingsthelg. Det måste vara första gången i Sveriges historia som så mycket bra händer på så kort tid, på hemmaplan, samtidigt. Vilken milstolpe. Tack, Gud.
En parentes: Egentligen är det väldigt lustigt att jag bloggar om ishockey. För mina kunskaper inom sport är minst sagt begränsade. Men, uppenbarligen handlar det mer om att våga tro och hoppas än att äga mycket kunskap. Se här vad jag twittrade just som Kanade gjorde 3-2. I slutändan, hade jag rätt eller hade jag rätt? Jag hade sårätt. Nöjd. Jag tänker aldrig sluta heja på Sverige. Oavsett vilket område det rör sig om.
I helgen är det pingst. Då får vår kyrka finbesök utav självaste Suzette Hattingh!
Hur presenterar man en kvinna som Suzette? Hon ledde förbönen i världsevangelisten Reinhard Bonnkes missionsorganisation "Christ for all Nations" i hela 16 år. Nu för tiden leder hon sitt eget missionsarbete via organisationen "Voice in the City" som hon själv varit med och grundat. Hon brukade predika i sin rullstol, innan Gud helade henne. Förra gången hon besökte vår kyrka bad jag i tungor på ett kraftfullt sätt likt inget jag tidigare upplevt. Den här kvinnan är en riktig bönekämpe.
Kyrkan har fastat och bett halva den här veckan. För att visa Gud att vi menar allvar och för att förbereda oss på vad som komma skall. Man kan säga att förväntningarna är höga. Sverige väntar på sin väckelse.
Fredag kl 19:00
Lördag kl 10:00 & 18:00
Söndag kl 10:00
Dessutom bön en timme innan varje möte. Det är öppna möten med fri entré. Du vet platsen: Södermalmskyrkan, Götgatan 87, t-bana Skanstull. Låt inte det här tillfället gå dig förbi. Kom och bli inspirerad av en riktig Gudskvinna ♥
Idag fyller underbara Jessica år! Jag bestämde mig för att skicka ett lite kreativt mms istället för ett vanligt grattis-sms dekorerat med massa emojis. När det här inlägget publiceras är vi mitt uppe i att överraska vår älskade vän med ett litet firande. Hon kommer bli så väldigt förvånad om jag känner henne rätt. Det är inte mer än vad den vackra kvinnan förtjänar. Gud ska välsigna henne så rikligt ♥
Det blev första maj. Ledig från skola och jobb. Jag och några vänner från kyrkan hade planerat en cykelutflykt. Det var molnigt men när solen kom fram så njöt vi ordentligt. Bilderna är från vår slutdestination Ulriksdals slottspark. Dit måste ni åka när ni får chansen. Så vackert och fridfullt. Det är livsnjutning på hög nivå.
Nu ska jag berätta för er vad jag hade för mig när alla andra var på tjejkväll i kyrkan.
Det här bilderna skulle ha publicerats på lördagsmorgonen. Jag skulle ha berättat att jag var på väg till "hemlig ort" för "hemliga aktiviteter". Ett mystiskt litet inlägg. Men blogg.se-appen bestämde sig för att inte fungera på hela helgen så mina planer gick i stöpet. Bilderna hamnade endast på Instagram, och ni får de nu istället.
Min morbrors fru fyllde 70 år och hela släkten skulle överraska henne med en födelsedagsfest. Hon blev så överraskad och nästintill mållös. Jätteroligt att se. Sen fortsatte helgen med god mat, tipspromenad, sång, mys med bara några månader gamla bebisar, gruppfotografering, övernattning och söndagsfrukost. Nästa gång hela släkten träffas är när en av mina kusiner tar studenten i juni. Det blir trevligt.
Efter åtta dagar av den värsta förkylningen jag haft på flera år (utan överdrift) så börjar jag äntligen se slutet på eländet. Hur märker jag det? Jo, min sångröst börjar komma tillbaka. Vilken lycka! Firade med att sjunga ett antal kärlekssånger till Jesus. Samtidigt som jag bakade ostkaka. Sången lät väl inte lika bra som den brukar göra när jag är helt frisk men ändå. Jag är övertygad om att Jesus, musik och ostkaka är en utmärkt medicin i min strävan att bli fullständigt fri från min täppta näsa. Tror ni inte?
Hur välkomnar man bättre vårens ankomst än med ett riktigt mysigt erbjudande?
Jag är så glad över att få presentera ett samarbete med min absoluta favorit på tidningshyllan - Tidningen Skriva. Här har du tidningen som väckte både min dröm och min inspiration till att börja ta mitt skrivande på allvar. Som namnet antyder handlar det mycket om att skriva, men också om allting runt omkring skrivandet. För mig öppnades en helt ny värld när jag började läsa. Intervjuer med författare inom olika genrer, hur man går till väga för att få sin bok utgiven samt hur du gör för att bli framgångsrik inom de sociala medierna är bara några exempel. Till och med artikeln om mindfullness gav mig idéer att anpassa till mitt liv då jag annars inte har så mycket till övers för att utöva den metoden. Själv har jag nyss fått hem senaste numret i brevlådan och det är lika spännande som alltid.
Det är en unik tidning. Finns ingen annan i dess slag. Pass på och pröva något nytt, säger jag. Billigare än ett biobesök - dubbelt så mycket underhållning!
"Varje morgon, vid skrivbordet, ber jag till Jesus om att han ska välsigna det jag skriver och inte låta den magiska källan sina och varje eftermiddag, när arbetsdagen går mot sitt slut, är det med stor ödmjukhet som jag upptäcker att källan inte är av denna världen. Mitt skrivande är både ett kall och ett arbete, både av denna värld och en gåva sänd av Gud."
Precis så här vill jag att mitt skrivande ska se ut. Det är mitt mål, min vision, min dröm. Det är dit jag vill nå. Det är min dagliga strävan. Jag ber samma bön som en av mina största förebilder inom tro och skrivande. Tack till Gud som ger oss bönesvar ♥
Jag kommer inte ihåg när det här var men jag vet att det var en lördag. En vacker vår-lördag. Vi hade träffats i Solna för att besöka deras ungdomscafé liksom vi brukar göra på lördagskvällar. Vår chilenska vän, Diana, som är i Sverige för att arbeta som au-pair, hade med sig ett litet set och innan vi gick så fick jag mitt livs första manikyr. Blandade känslor inför det måste jag säga. Att låta någon annan gnugga in ens händer i mjukgörande kräm och socker? Mina vänner tyckte det var mycket lustigt när de såg hur obehagligt jag tyckte att det var. Socker hör hemma i köket, säger jag bara. Socker är till för att ätas. Men det är klart, efteråt var mina händer mycket mjuka, lena och vackra i lila nagelack. Så det var ändå en ny intressant upplevelse.
Apropå att äta. Ikväll ska vi faktiskt inte till Solnas ungdomscafé utan hem till Diana och ha vårens första grillning. Det blir kul. Ser fram emot att äntligen få komma ut lite, efter tre dagar hemma med en enorm förkylning som vägrat ge med sig. Så nu är det min tur att vägra. Jag vägrar vara sjuk längre.
Imorgon får vi i Södermalmskyrkan besök av organisationen LoveNepal. Lär bli en ovanligt känslosam gudstjänst eller vad tror ni. Och jag ska tolka under mötet. Kommer få svårt att hålla tillbaka tårarna. Om du inte har turen att du kan vara med på plats så finns alltid möjligheten att följa våra klockan-tolv-gudstjänster på hemsidan http://www.skplay.se både live och efter att mötet är slut. Tro mig, du vill inte missa det här!
Just nu kämpar jag med att skriva mitt arbetsprov till min drömutbildning. Det ska skickas in om tre veckor. Nervöst, och väldigt svårt. Jag är bra på att ställa höga krav på mig själv. Rädslan för att misslyckas har en tendens att göra mig handlingsförlamad. Att överhuvudtaget sätta sig ner och komma igång blir till ett högt berg att bestiga. Därför var det här budskapet underbart att lyssna till. Att Gud, i vår oförmåga, fortsätter slösa med sin nåd i löjligt stora mått. Klicka på play.
"Lavished" betyder påkostade, slösande, frikostiga, överflödande, rikliga, generösa, överdådiga (pick your favorite) ♥